Venetianskt rött är ett klassiskt järnoxidpigment med lång tradition inom måleri, arkitektur och byggnadsvård. Mycket ljusäkta och färgstabilt med en god täckförmåga.
 
Lite historia
Pigmentet har sitt ursprung i naturlig lera och mineraler (främst hematit) som har färgats av järnoxid.
Tidiga fyndplatser: Det historiskt finaste råmaterialet bröts ursprungligen i dagbrott nära Venedig, vilket gett pigmentet dess namn. Det kallades även för sinopia, efter den turkiska hamnstaden Sinope vid Svarta havet, som var en viktig knutpunkt för handel med färgpigment.
Konstnärernas favorit: Under renässansen blev Venedig centrum för den europeiska pigmenthandeln. Mästare som Tizian använde ymnigt med venetianskt rött för att fånga ljuset och värmen i sina målningar.
Cinabrese: Den kände 1400-talskonstnären Cennino Cennini beskrev hur venetianskt rött blandades med två delar kalkvitt för att skapa nyansen cinabrese, vilket var standardblandningen för att måla realistiska hudtoner i ansikten och på händer.
Kulturell spridning: engelskt rött, indiskt rött och pompejanskt rött är varianter av pigment med liknande kemiska sammansättningar. På grund av pigmentets stabilitet och låga pris har det använts brett inom allt från konstnärsfärger till båtskrov, husfasader och som färgämne i papper.